Berzelius skola
Berzeliusskolan är ett gymnasium i Linköping som har programmen natur, teknik och introduktion. Antagningspoängen för Berzeliusskolan var mellan 0 och ,5 meritpoäng. Den högsta antagningsgränsen var ,5 meritpoäng för natur, inriktning Naturvetenskap och samhälle. Se alla antagningspoäng ovan.
Berzelius grundskola 7-9
Meriter Berzelius, Jöns Jacob, f. Genomgick Linköpings gymnasium —96; student i Uppsala 18 okt. Medeviensium; pres. Ekeberg ; med. Volta excitee, in corpora organica effectu; pres. Afzelius ; med.
Berzeliusskolans anpassade gymnasieskola
Fattigläkare vid Medevi somrarna och ; vik. Gift 19 dec. Biografi B. Tidigt föräldralös — fadern avled och modern — och utan nämnvärda egna tillgångar för studiers bekostande, hade han som barn och yngling att utstå talrika umbäranden och förödmjukelser. Hans rika och säregna naturanlag blevo ock från omgivningens och lärarnas sida ofta underskattade.
Naturvetenskapsprogrammet
Mot frändernas råd, vilka önskade, att han skulle ägna sig åt det prästerliga kallet, synes han redan under gymnasietiden hava bestämt sig för läkarbanan, mindre dock på grund av någon synnerlig böjelse för densamma, än emedan han däri såg den enda utvägen att få ägna sig åt naturvetenskapliga studier, för vilka han redan tidigt kände en utpräglad fallenhet. Företrädesvis trenne personer bidrogo till att uppmuntra och inrikta denna hans håg: styvfadern kyrkoherden Anders Ekmarck med vilken B:s mor ingått äktenskap , lektorn i Linköping K.
Hornstedt och styvbrodern, den begåvade men tidigt bortgångne Lars Kristoffer Ekmarck.
Särskilt var det den sistnämnde, som under den gemensamma studietiden i Uppsala gjorde B. Lärare i kemi vid Uppsala universitet vid denna tid voro professorn Johan Afzelius och adjunkten A. Den förre ägnade sig emellertid mera åt mineralogien än åt den egentliga kemien; den senare åter var visserligen en framstående kemist men på grund av sin dövhet mindre skickad som undervisare.
Med den handledning, som bestods på det torftigt utrustade universitetslaboratoriet, var det därför klent beställt, vartill kom, att B. Det ena med det andra föranledde, att han — i alla händelser inom kemien — blev en autodidakt, som »uttänkte sina operationer själv och frågade ingen till råds». I ett hyrt studentrum, »som hade en mörk skrubb med en spisel», etablerade han sitt eget laboratorium och utförde här sina första självständiga kemiska rön.
Berzeliusskolan
Dessa fortsattes med ökad framgång efter avflyttningen till Stockholm. Här stiftade han bekantskap med den förmögne bruksägaren V. Hisinger , känd som en framstående mineralog. Denne upplät åt B. Det så inledda samarbetet gav uppslag till B:s första mera betydande arbete »Försök med elektriska stapelns verkan på några salter och några av deras baser» , som innehåller grunddragen, av de lagar, ur vilka han sedan utvecklade sin elektrokemiska teori.