Själavandrings lära
Dess förbund och dåvarande ledare Arkytas från Tarent tycks ha influerat Platons själavandringslära, och framförallt hans odödlighetstro, vilket man hör Sokrates kritisera i de tidiga dialogerna, men senare i till exempel dialogen Faidon bestämt hävdas. En urgammal lära Det finns en mycket gammal lära som man kan finna spår av över hela världen. Den framträder i forntidens stora religioner och hyllades av några av de tidiga kristna kyrkofäderna.
Den finns i en eller annan form i gångna tiders filosofiska system, och har från antiken till våra dagar accepterats av framstående filosofer. Denna lära förkunnar att människans innevarande liv på jorden endast är ett i en serie jordeliv, att hon tidigare levt på jorden som mänsklig varelse och att hon kommer att leva här många gånger på nytt i mänsklig gestalt.
Barn frågar om hinduism
Läran säger att det i människan finns ett medvetenhetscentrum som utgör en del av det universella medvetandet. Detta medvetenhetscentrum, som är den verkliga människan, företar en evolutionär pilgrimsfärd och föds under denna gång på gång i mänsklig gestalt för att utvecklas genom de erfarenheter som det mänskliga livet erbjuder. Detta medvetenhetscentrum, denne "pilgrim" eller "monad", har levt i människokroppar ett stort antal gånger i det förflutna och kommer att fortsätta därmed i framtiden.
Enligt denna lära är vårt innevarande jordeliv att likna vid en enda sida i en bok med hundratals, kanske tusentals sidor.
Sök i tre ordböcker på en gång
Om denna enda "sida" läses ensam utan hänsyn till vad som föregick den och vad som följer efter, ger den ingen förnuftig mening. Den ger bara några brottstycken av en lång historia. Den berättar om händelser vilkas orsaker man måste leta efter på de tidigare sidorna, och den beskriver tilldragelser som kulminerar på de följande. För att förstå innehållet på denna enda sida, måste man ta del av både det som föregått den och det som följer efter.
Enligt denna lära om upprepade jordeliv är våra nuvarande förhållanden det direkta resultatet av våra handlingar under tidigare liv, och omständigheterna i våra framtida liv kommer att vara resultatet av våra tankar och handlingar i det innevarande livet. Våra tankar och handlingar är frön som planterats i vår karaktär och hör till den bestående delen av vår natur.
När levnadsförhållandena är lämpliga gror fröna, och verkningarna av handlingarna återfaller på den som handlat. Denna återverkan kan följa under samma liv som handlingen utförs eller bli fördröjd och inträffa i ett senare liv. I båda fallen är det emellertid säkert att den kommer, ty orsak och verkan är oupplösligt förenade i människans karaktär, och förr eller senare kommer hon att på gott och ont skörda vad hon har sått.
Död, uppståndelse och ingen reinkarnation
Här har vi alltså en lära som harmonierar med den cykliska universella lag som man tydligt kan skönja överallt i naturen. Den erkänner olikheterna i människornas levnadsvillkor, men visar att de står i full överensstämmelse med lagen om orsak och verkan, att de inte är resultaten av orättvisa eller slump. Den tillfredsställer vår logik och vårt förnuft, ty den visar att vi skall skörda vad vi sår och förklarar hur och var skördandet äger rum.
Den passar in i utvecklingens lagbundna ordning, ty den säger att vi haft tillfällen till förkovran i det förflutna och kommer att få fler tillfällen i framtiden, dvs möjligheter att gradvis nå fullkomning. Den säger att människan är personligen ansvarig för alla sina handlingar och lär henne därför visheten i ett rättfärdigt och harmoniskt handlande.
Denna lära om upprepade jordeliv kan därför betraktas som lösningen till orättvisans problem. Den är känd under namnet "reinkarnationsläran". Det syftar på föreställningen att det inneboende medvetandet åter iklätt sig en fysisk kropp.